Nu var det två dagar sen sist jag skrev och det har inte kommit något bebis ännu.. Det är tråkigt det för set är segt att vara hemma sjuk och bara vänta på att ge sig av till BB. Men nu försöker jag bara ta det lugnt och inte tänka så mycket på vad som skall hända. Även lill- killen har blivit sjuk nu och ligger helt utslagen i soffan och kollar på Bolli.... Tycker så synd om honom,han är varmare än vad elementen är. Så kan han inte snyta sig och så på samma sätt som vi vuxna. Det är klart vi hjälper honom, men ändå det är inte lätt att vara liten och sjuk. Det har inte varit några fler värkar eller så sen i onsdags som jag vet, inget allvarligt i alla fall. Vi får väl se när den vill ge sig ut i vida världen.......

Nu kanske det sker inatt. Tjejen kände att det droppade lite när hon nös förut. Hon har också kännt lite värkar som skulle kunna vara förvärkar. Det ska bli spännande och se om det blir inatt det sker. Om vi äntligen får se det lilla knytet som har legat som en boll i tjejens mage i nio månader nu. Det känns ganska lugnt ännu, det har ju inte varit några jätte tydliga värkar än. Får väl ta och vila mig lite och förhoppningsvis se fotbollen(ler) i kväll, innan det är dax om det är så.

Hela denna gravidteten har gått som på löpande band tills nu en vecka innan det är dax. Jag har blivit hypernervös, det är inte alls som förra gången, då det kom som en chock. Det var den 2 januari och vi hade sutit uppe och tittat på hela sagan om ringen triologin. Från att vakna bakfull till att lägga sig i soffan och stirra på tv:n i tolv timmar. Det blev ett break vid tre, då vi kåpte pizza. Sen var det tillbax till tv:n och de resterande sex timmarna av "tortyr". Jo jag tycker de är bra men tolv timmar är länge. Grabben var beräknad till den 7 Januari, men efter gästerna lämnat oss vi fått sova några timmar väckte tjejen mig och sa att det var dax.- Nej, inte idag det är ju en vecka kvar. Svarade jag och somnade ohövligt om.Vid sex tiden var det dax igen. Då var jag lite mer med i matchen och fattade att det var nu det skulle ske. Vad ska jag göra, hur, vad händer."panik"Så denna gången går jag mer på helspänn hela tiden. Mobilen är på hela tiden och nära till hands. Det som är lite jobbigt är att jag har 8 mil till jobbet, så det hade varit lite jobbigt om jag var där när "samtalet" kommer. Jag hoppas att jag är hemma när det börjar och får vara med hela vägen som sist, det var ju en så härlig, spännande, knäsvag upplevelse. Det ska bli roligt att se vilket kön det blir. Om det blir en tjej eller kille spelar ingen roll men en tjej hade varit roligt nu då vi redan har en underbar liten kille....

Det bar ju aldrig iväg till bilmässan i Göteborg. Lika bra var väl det. Alla de nya bilarna som vill att man skall lägga "sina" pengar man inte har på dem. Den ena är snyggare och fräckare än den andra, lite lyxigare och lite dyrare. Hakan hänger bara längre och längre ner vid knäna samtidigt som saliven rinner längs mungipan. Så stänger man munnen inser att man aldrig kommer att få äga just den Ferrarin eller vilken bil man just spanat in. Då lägger sig en besvikelse över ansiksuttrycket. Men på något sätt hade det varit skoj att få vara där och drömma sig bort. Att få sitta i en Jaguar och glida fram längs en klippig väg i Andorra, med sin babe bredvid och bara glassa. Bilen som slickar vägen perfekt och kan brassa förbi alla åldriga 80- talare. Det hade varit kul att få uppleva. Men nu var det ju så att jag fick jobba i helgen istället,"jättekul". Varför jobbas det på helgerna och varför så länge? Nu är helgen över i alla fall och med sig istället för en motormässa blev en förkyldning, ingen bra deal....

Äntligen har jag kommit iväg till gymmet och börjat träna igen. Känns riktigt skönt. Men vad klen man är efter ett långt uppehåll, inte så konstigt i och för sig men ändå. Imorgon bär det av till bilmässan i GBG. Ska bli kul och de nyheter som har kommit. Fick med mig hela familjen, det är skoj att de vill ta sig tid till detta spektakel. Nu får jag nog lägga mig efter mitt slit på gymmet.

Hur blir det när nästa kotte kommer? Vi har försökt att dela med oss av graviditeten så gott det går till vår tvååriga son. Han vet att mamma har något i magen, han brukar prata om magen och kotten. Han är väldigt om och ring sig, ska hjälpa till och greja. Det känns som om han vet att det är något som kommer att hända. Han kallar andra bebisar för kotten, Jag tror att han vet att mamma har en bebis i magen. Men hur blir det när den väl kommer? Vet han då att det är (magen)som är bebisen? och hur kommer det att bli med avundsjuka och hela den biten?Nu är han ju ensam barn och får all uppmärksamhet och nu helt plötsligt kommer en annan som ska suga mammas tutte och kela och gosa. I hans ögon är det ju hans mamma, (Min Mamma). Eftersom han är en så härlig grabb så tror jag inte det tar lång tid innan han har vant sig vid ett syskon som han kommer att älska över allt annat.

vad var det som hände vid midsommar förra året? Det var ju ett tag sen och det har ju hänt en del. Den i vanliga fall trista och mörka hösten har gått snabbare än den brukar göra. Det har varit fullspeckat med två flytter. Det började med att vi flyttade jobbet till större lokaler vilket var ett jäkla slit. Vi fick sämre arbetstider, så det blev mindre tid med familjen. Även restiden till och från jobbet blev längre när vi några veckor senare flyttade ner till Varberg från Mölndal. Vi kunde naturligtvis inte flytta in med en gång för de skulle ju måla i alla rummen. Så det var bara att ställa alla grejor i vardagsrummet och sova över hos svärföräldrarna. En vecka senare kunde vi flytta in och börja möblera. Sen vardet dags för Jul. Ena dagen var vi där sen var vi här och så vidare. Vi flängde runt i en vecka ungefär innan vi hade ett trevlig nyårsfirande här hemma hos oss. Det var en lugn men trevlig tillställning. Dagen efter fyllde grabben två och några kompisar hade sovit över. Det var mycket folk och spriten hade kanske inte gått ur kroppen än. Men även den dagen blev lyckad. Januari fortsatte med lite födelsedagar och fester. Jo just det ja, vad hände igentligen förra midsommar när vi låg där och kramades och gjorde lite mer än så? - Du inser vad som kan hända om vi fortsätter?- Nej då, det är ingen fara.Det är helt underbart att jag träffade rätt men det trodde jag ju alldrig när vi låg där och myste. Men tiden bara försvann. Det fanns ju tid till att mysa med magen, gå med till barnmorskan och kolla och lyssna på fostret. Min son har också tagit upp tid till att umgås med denna jättemage. Det fanns mycket mer tid när vi väntade den första. Men nu har allt lagt sig och jag har tre veckor (kanske)och ta igen åtta månder med magen på. Nu får jag ta varje tillfälle i akt. Här kommer hon får gå och känna lite........Juan

Vintern börjar med att det börjar bli kallare i oktober, men det blir ändå inte så kallt att det behövs tas på de tjockaste kläderna. Vinterdäcken ska på och alla gör sig redo för snön som inte kommer, jo det kommer lite snö som ligger en dag. Folk byter till vinterdäck på sina bilar utan att det finns någon halka att oroa sig för. I november regnar det bara i mängder och någon snö syns inte till. December den 24:e, jippi julafton, snö? nej det gör inte att åka pulka idag heller. Tomten får ta helekopern år också. Det är tråkigt för barnen att de inte för snö till julafton, det blir ju ingen riktig jul. Så kommer Januari, det nya året. NU vill vi ju bara att det inte kommer någon snö överhuvudtaget. Det ser lovande ut tills det till slut vräker ner snö i Frebruari. Det blir totalt kaos, ingen är berädd på det trots att alla nyheter går ut med att det blir oväder. Bilar och lastbilar flyger av de hala vägarna, människor får allvarliga skador och till och med går bort. Bara för att det kommer lite snö? Lite snö ska väl inte få stoppa oss? Vi människor klarar ju allt. Vi är ju mer än de naturliga krafterna. Vi kan ju övervinna allt, vi är ju människor. Men människan kan inte övervinna allt, det är bara att inse det.Juan